Kenth Högström Hälsing och förnyare

Det har gått tio år sedan Kenth Högström, socialdemokrat, visionär, förnyare mm gick ur tiden. I onsdagskväll 18 maj var jag med på en minnesträff för Kenth samtidigt som boken om honom kom ut ”Hälsing och Förnyare” där 25 personer som i olika sammanhang mött honom gav sin bild av Kent.

Jag hittade Göran Persson som av de 25 han var med på träffen och det är sällan jag hör något med empatisk röst komma ur Göran Persson, men hans beundran för Kenth som partikamrat märktes och ”även om jag långt ifrån höll med honom i allt” var han lysande talare – som saknar motstycke också idag.

13263890_10153601182615418_3978477699571341090_nI rummet där vi satt på Arenas lokaler  berättade gamla kamrater om sina minnen, det spelades livemusik låtar som fick mig att glida tillbaka till 1972 då jag gick in i SSU Hudiksvall. Ulrika Beijer, en lysande sångerska sjöng tillsammans med Erik Brodén Dylans I Shall Be Released. En låt som förde mig till Lindgården i Forsa där jag bodde under ett antal år i en form av kollektiv fast med egen lägenhet. Våra kvällar var fyllda av musik och sång, och låten I Shall Be Released sjöngs av en tjej från Iggesund, vars namn jag skamligt nog är osäker på Britt-Mari (Bittan)  kompad av Bert Johansson. Det var en tid av drömmar och liv i nuet.

Lingården (Holma-Helsingland AB 1898-2016) var Sveriges största kvinnoarbetsplats när det det begav sig  jobbade 500 kvinnor på spinneriet. Det var också där som arbetarkvinnorna första gången tog strid för rätten till facklig organisering. Nu gör Ulrika Beijer en teater ”Forsablått” om spinneriet och de kvinnor som arbetade där.

Mitt minne av Kenth och hans fru Christina lite senare, började i Hudiksvall efter några år på Hasselakollektivet tror det var 1972. Jag tillhörde ideologiskt den yttersta vänstern, men mötet med Kenth och hans visionära idéer fick mig att inse att förändring trots allt kanske måste ske i sammanhang där man kan förändra. SSU tiden var dynamisk aldrig tråkig, det var alltid debatter, utbildning och framför allt högt i tak och öppet klimat.

Kenth var en bra ledare, rolig och fylld av skratt och upptåg. Mitt roligaste minne är faktiskt när han på ett fullständigt perfekt sätt härmade Olof Palme, vilket minnestalarna glömde. Kenth var en stor beundrare av Olof Palme och på sätt och vis fanns det likheter. Orädsla, vägran att låsa in sig, hamna i låsta lådor. Kenth bröt mot partikulturen så till den milda grad att det tog lång tid innan han hamnade i riksdagen och långt ifrån alla partivänner i riksdagen uppskattade hans okonventionella förhållningssätt. Göran Perssons beskrivning ”Kenth är den mest vänsterorienterade högerman vi haft i partiet”.

När jag kom in i SSU kom diskussionerna om ägarinflytande och löntagarfonder upp till debatt. Jag minns vi diskuterade det i klubben och Kenth sa att löntagarfonder var en väg till makt och inflytande för arbetarna, men vi diskuterade också olika modeller bl.a den Jugoslaviska som bygge på kooperativt ägande. Vi var drömmande, radikala och såg möjligheter, vi pratade om självförvaltning som ett sätt att skapa möjlighet att påverka sin arbetssituation, arbetsplats. Detta var 1973 om jag inte minns fel. Det fanns en svidande kritik mot Socialdemokratin som sådan och vår uppfattning var att det var trögarbetat och tog tid och framför allt de visionära ideerna fick aldrig fäste.

Det fanns också stunder när vi konstaterade att SSU Hudiksvall var det mest radikala och framsynta som fanns inom SSU vilket vi ibland torgförde för kamraterna i Sandviken och Gävle :). Vi brukade säga till Kenth att borde ta över efter Palme och onekligen kanske hade socialdemokratisk politik haft ett annat ansikte med Kenth som Statsminister.

Men Kenth blev Sveriges då yngsta kommunalråd, kom till riksdagen men oftast på avbytarbänken. Men oberoende hans okonventionella hållning etsar sig orden från Jan Schermans minnesbetraktelse sig fast när han sa att Kenth var alltid öppen, kunnig, påläst och en person som även om man politiskt inte stod nära alltid hade något att ge och lära.

Jag minns också Kenth som en karismatisk, snygg kille där jag tror för första gången upptäckte att också den vackraste man kan vara begåvad, intellektuell och trevlig. 🙂

I dag är jag 67 år, Kenth har varit död i tio år. Mötet på Arena, blev en flash back och eftertankestund. Jag inser som alla som skrivit i boken, talade under kvällen har en sak stark gemensamt – Svensk politik saknar Kenth Högström, Svensk Socialdemokrat skulle behövt Kenth. Han hade aldrig kompromissat bort ideologin och där hittar jag igen beröringspunkten med Palme. Omutligheten och att politik är att vilja.

Tack Kenth för alla år i Hudiksvall, på Hasselakollektivet, kongresser, fester och tack Christina för att du håller minnet levande.

Skribenter i boken: Vidar Andersson, Lennart Weiss, Håkan A Bengtsson, Jan Scherman, Christina och Jenny Klarin Högström, Göran Persson, Erik Brodén, Mats Rönnblad, Carin Walldin, Carina Holm, Mona Sahlin, Ardalan Shekarabi, Ulrica Messing, Matss Jutterström, Nils Olof Franklin, Elind Lundgren, Bo Bernhardsson, Johnny Throson, Martin Viredius, Ann-Margret Knapp, Anders Jonsson, Jens Kristensen, Tommy Hedlund, Monica Andersson. Flera av er mötta jag i ungdomens yra, idag är vi lite äldre och mer luttrade, men vi minns och vi glömmer inte.

Annonser

One response to “Kenth Högström Hälsing och förnyare

  1. En öppen recension av en bok som jag rekommenderar till alla som vill ha en annan bild av en socialdemokrat än den vi är van vid,
    Hälsing och förnyare en bok om Kenth Högström.
    Ytterst få eftermälen till en död person är så positiva som den om Kenth Högström i boken om hur han minns. Det visar något oerhört viktigt att socialdemokratin långt ifrån har varit ett uniformistiskt parti utan där det också spirat ideer och tankar, aktivitet som kunde ha gjort att socialdemokraterna också idag hade varit mer än vad det är idag. Kenth Högström stod för den tänkande, som vägrade låsa in sig i positioner som blev låsta. Det saknas en Kenth Högström i svensk socialdemokrati eller låt mig säga flera. I boken beskriver vänner, mindre nära personer om sin upplevelse och även om alla inte alltid var på hans linje, är summan den samma – en person med stark ideologi, begåvning över det normala, kapacitet och framför allt argumentens och talets man, någon man bara måste om inte älska så respektera. Jag har i en blogg skrivit att vi lätt ropar på de döda, men jag är beredd att instämma i Kenth Högström dog för ung, för tidigt och hans förmåga togs aldrig till vara av den trögtänkta partiapparaten. Det är troligen så socialdemokratin blir sina egna fiender, genom att hålla ifrån, distansera sig och inte släppa in tankar eller ideer som allt för mycket rör om cementen.
    För er som inte tror att det funnits tänkar, handlingskraftiga, vidsynta s-märkta politiker i modern socialdemokrati läs boken ”Hälsing och förnyare”, ett av de starkare porträttböcker jag läst.
    Och om ni gör det läser boken – tänk att det är inte fel att tänka själv att forma ideer – om tillräckligt många gör det tillsammans förflyttar vi berg.
    Tack till Vidar Andersson, Håkan A Bengtsson, Christina Eriksson-Högström och Lennart Weiss för att ni gav ut boken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s